PRESS

PRESSBILDER

PRESSLÄNKAR

CD: Where is home med Isabella Lundgren

isabella-lundgrenIsabella Lundgren: Where is home. (Ladybird/Naxos). Speltid: 54’42.
Isabella Lundgren (sång), Carl Bagge (piano), Niklas Fernqvist (bas), Daniel Fredriksson (trummor),

Betyg:

betyg-5

Efter förra årets succé med Somehow life got in the way är Isabella Lundgren nu tillbaka med Where is home – ja, utan frågetecken. Och nog tycks Lundgren ha hittat hem. Det förra albumet rymde flera låtar ur The Great American Songbook men även nyskrivna av Peter Asplund, Carl Bagge och Lundgren själv. Arrangemangen drog åt New Orleans, storband och Las Vegas. Lundgren gör sig bra även i sådana sammanhang, men ändå skrev jag då: ”Isabella Lundgren har en röst som bär, en egen röst, och personligen ser jag verkligen fram mot ett album av mer intimt slag.” Nu har jag blivit bönhörd. Här står en klassisk jazztrio för det instrumentala: Carl Bagge på piano, Niklas Fernqvist på bas och Daniel Fredriksson på trummor. Det är inget nytt gäng för Lundgren; faktum är att de medverkade även på den förra cd:n. Och nog framgår det att de känner varandra.

Lundgren är en sångerska, och människa, som vet vad hon vill, både när det gäller musik och hur världen borde se ut. Albumet inleds med ett ljudklipp ur Chaplins A King in New York, en plädering för kärlek mot hat, individens frihet mot alla maktmonopol: ”If civilization is to survive we must combat power until the dignity and peace of man are restored.” Med ett undantag svarar kvartetten, i första hand Lundgren och Bagge, för musiken och Lundgren för texterna. Undantaget är ”Sometimes I feel like a motherless child” som kanske får ses som en kärleksfull hälsning till Billie Holiday och som här får ett personligt och starkt framförande.

Isabella Lundgren

Foto: Hasse Linden

Precis som tidigare slås man av Isabella Lundgrens rika register. Hon kan sjunga hur vackert som helst med en absolut renhet på höjden, men hon drar sig inte heller för strävare och svartare uttryck. Hon har lättheten men även kraften och tyngden och smärtan. Känslan ska fram. Och fram går den.

Titelspåret är något av en Duke Ellington-ballad, så kanske är det ingen slump att texten handlar om ensamhet (solitude). Lundgren förvaltar jazzhistorien utifrån en kreativ medvetenhet om sina musikaliska rötter. Men även om kvartetten är väl förankrad i traditionell jazz finns här även modernare och lite mer aggressiva, eller vredgade, grepp som i till exempel ”On Liberty” – en sida att utveckla på nästa album. Where is home rymmer en hel del vånda över vår tid men avslutas med en mycket vacker hymn som klingar ut i de förtröstansfulla orden ”Nobody falls short!”. En som definititv inte falls short är Isabella Lundgren.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.



Isabella Lundgren: Where is home
PUBLICERAD 2016-10-28
Sångerskan Isabella Lundgren är mitt uppe i en höst som Artist in residence på Fasching och i kväll lördag har hon till på köpet release för sin nya skiva på klubben.
Johannes Cornell
Isabella Lundgren
”Where is home”. (Ladybird/Naxos)
I första låten hörs ljudspår från Charlie Chaplins film ”En kung i New York”; en dialog mellan en man och en kvinna som ytterst handlar om mänsklig frihet.

Den tycks också vara temat för hela skivan, som inte minst berättar om vad ont som riskerar att fängsla oss på olika sätt. Hon sjunger med en vidöppen närvaro och en bittersötma som känns som att de aldrig kommer att låta underkasta sig – och det är hennes signum.

Om sedan skivan med bland andra Carl Bagge (piano) stundtals ter sig lite stilistiskt lättköpt så bleknar det i jämförelse med den mycket drabbande kvaliteten.

Bästa spår: ”The love of which you’ll read”



Drabbande jazz Lira Gillar

Isabella Lundgren

Where is home

Skivbolag: Ladybird/Naxos
Recenserad av: Magnus Östnäs

4

Isabella Lundgrens förra skiva Somehow life got in the way var en rapport från en existentiell vandring där Lundgren med förhöjd närvaro band samman trions intima med kammarorkesterns breda spektra i sånger ur den amerikanska sångboken. På nya skivan Where is home har Lundgren skalat ned formatet och lagt tyngden på trion i en skiva med tio av elva originallåtar där i stort sett all text och musik är skriven av Lundgren och där hon går allt djupare i det egna uttrycket.
Isabella Lundgren ställer öppna frågor om var vi går för tröst och hopp med en röst som bär vittnesbörd inifrån texten själv. Nobody falls short avslutar Isabella i Fear and trembling. “There’s no need to pretend, love will conquer in the end”. Hon är blytung, lätt som cirrusmolnen och blandar hymner som Fear and trembling med bekännelsebluesen Penitential rite.
Skivan inleds med ett utsnitt av Charlie Chaplins film A king in New York – Chaplins satir av landet där han anklagades för skattefusk och i mccarthyismens häxjakt anklagas för att vara kommunist. Baksidestexten berättar att den här skivan handlar om makt och makthunger som roten till det onda. Men liksom Chaplins film handlar Where is home också om frihet. En radikal existentiell frihet. Titelspåret är en fransk ballad med pianospel som lägger världen tillrätta och en röst som bevekar stormrörda skyar. Where is home är en välspelad, välskriven skiva som genrebefriar i händerna på Calle Bagge, Niklas Fernqvist, Daniel Fredriksson och Isabella Lundgren. Det är starkt, drabbande och eget. Stundtals är Where is home det bästa som går att lyssna till hösten 2016 i Dylans år.



Isabella Lundgren: Where is Home

isabellalundgrenwhere

Ladybird 79556842 / Naxos / Tid: 53 min.
Isabella Lundgren voc, Carl Bagge p, Niklas Fernqvist b, Daniel Fredriksson dr. Insp 2015 i Kingside Studio, Gnesta.

När Isabella Lundgren debuterade med albumet It Had to be You (2012) var det ofrånkomligt att placera henne i Billie Holiday-fållan. Låtvalet (den amerikanska sångboken), röstbehandlingen och den allvarliga långsamheten pekade åt det hållet.
Samtidigt var det tydligt att Isabella Lundgren inte skulle nöja sig med att bara vara en traditionsbärare. Det märktes både på efterföljande konserter och i intervjuer.
Med det andra albumet, Somehow Life Got in the Way (2014), togs ett stort steg ut ur Billie Holidays skugga med dramatiskt arrangerade stråkar och sånger, nya och gamla, sammanfogade till en existentiell helhet.
Where is Home lämnas den amerikanska sångboken helt för originalkompositioner, de flesta av Isabella Lundgren själv eller skrivna tillsammans med pianisten Carl Bagge. Här finns också en version av Sometimes I Feel Like a Motherless Child – en sång som nästan övertydligt förankrar henne i spiritual-traditionen – och en inledning samplad från Charlie Chaplin-filmen A King in New York. Den korta monologen kretsar kring de synliga och osynliga maktstrukturer som styr våra liv och begränsar vår frihet, tankar som färgar detta mycket allvarstyngda album.

Så är det med Isabella Lundgren. Hennes jazz är lika lite räkmacka som hennes Sommarprat tidigare i år, där hon inledde med en dystopisk framtidsförutsägelse av Søren Kierkegaard och fortsatte med Arvo Pärt.
Och så är det med detta album: sökande, ödesmättat och inte så lite krävande. Tillsammans med Carl Bagge, piano, Niklas Fernqvist, bas, och Daniel Fredriksson, trummor, gräver hon sig engagerat neråt i jazzhistorien men kommer upp med något som ändå känns samtida.

Jag saknar bläddrandet i den amerikanska sångboken, det hade behövts som motvikt till det nästan övermäktiga allvaret. Men Isabella Lundgrens röst går inte att värja sig mot och Carl Bagge har några mycket fina stunder vid pianot. Och, inte minst, det är omöjligt att inte känna respekt och beundran för denna djupt kända strävan efter att försöka förändra världen – i alla fall lite – med jazzmusik.

Dan Backman



Isabella Lundgren syr igen revan mellan jazztrio och kammarorkester

28 FEB
JOW_260216_46LO

Isabella Lundgren
Calle Bagge Trio + Nordiska kammarorkestern
Konserthuset, Stockholm, fredag 26 februari 2016

Somehow life got in the way var inte bara en av 2014 års bästa svenska skivor utan också en rapport från ett existentiellt landskap. Isabella Lundgren kom med en röst som bär vittnesbörd inifrån texten själv. Liksom många stora musiker har hon skepnaden av ett käril, med en sällsam närvaro och en exceptionell teknisk begåvning. På skivan förstärks hennes uttryck av medmusikerna i Calle Bagge Trio som i sin tur bygger form för kammarorkestern. Somehow smälts samman till ett konstnärligt uttryck för en tidlös längtan.

När Isabella Lundgren, en fredag i slutet av februari, tar med sig musiken och föreställningen till Konserthuset i Stockholm är det utsålt och högt ställda förväntningar.

Konserthuset i Stockholm kan vara en överväldigande byggnad. Och det finns tusen sätt att närma sig henne. Cecilia Bartoli som en drottning. En kejsarinna som förvandlade henne till salong. Wayne Shorter som en upplyst, i stilla kontemplativt lyssnande.

Isabella Lundgren tar sig an det blåa huset öppet ödmjukt, men med lätt bävan – ”ni är många här, och det är lite otäckt”, erkänner hon och sträcker en hand ut i den dunkelt upplysta, fullsatta salongen.

Lundgren, denna lite motsträviga stjärna som helst vill vara en i laget, öppnar konserten sittande på huk medan stråkorkestern Nordiska kammarorkestern gör dirigenten Mats Hållings intro Procession från Someway life got in the way.

Sen ställer hon sig i ljuset och sjunger Everything must change. Det är skirt och försiktigt. Men hennes röst bär och överbryggar orkestern som tar aningen för mycket scenyta. Calle Bagges trio kommer in och trumslagaren Daniel Fredriksson gjuter nerv i spelet tillsammans med basisten Niklas Fernqvist, och där öppnar sig också en spricka mellan trion och orkestern. När Isabella ställer sig vid rorkulten syr hon igen den, men när hon kliver tillbaka tydliggörs det delikata i mötet mellan symfoni och jazztrio.

Efter paus har Isabella bestämt sig för att ta huset i anspråk på sitt eget sätt. Someway life got in the way sätter tonen för den fortsatta kvällen. I Down with love rättar hon in såväl orkester som bandet i ledet bakom sig och gästande tenorsaxofonisten Robert Nordmark går bestämt och självklart in i tonregnet. Upptempo-versionen blir en av kvällens absoluta höjdpunkter. Down with love, Why was i born med Joakim Milder på tenorsaxofon, Ac-cent-tchu-ate-the positive med Peter Asplund och Someway life how got in the way andra favoriter den här kvällen.

28-åriga Isabella Lundgren har alla möjligheter att bli allt hon vill. Kanske till och med allt det vi vill. Hon är redan en musiker som lyser med en egen, stark och sann röst. Och hon bör vara mindre orolig över risken att, som hon säger: ”skymma korset”. Genom att ta sig an den stjärnbelystas uppgift lyfter hon fram musiken ur skuggorna.

Och så avslutar hon med A time for everything, de sjungna orden ur Predikaren, med en klar och trösterik stämma. Det finns en tid för allt. Hos Isabella Lundgren skymmer det inte.

text: Magnus Östnäs
bild: Jan-Olav Wedin

16.06.09

SVERIGES RADIO P4 VÄRMLAND [LÄS MER ]


16.06.09

VÄRMLANDS FOLKBLAD [LÄS MER ]


16.06.09

SVERIGES RADIO WEBB  [LÄS MER ]


16.04.06

GT  [LÄS MER ]


16.03.24

SR P2 KLASSISK MORGON  [Lyssna här ]


16.02.28

LIRA  [LÄS MER ]


15.11.28

SR P2 KALEJDOSKOP  [LYSSNA HÄR ]


15.11.23

NYA WERMLANDS TIDNINGEN  [LÄS MER ]


15.11.10

ALL ABOUT JAZZ [LÄS MER ]


15.11.08

DAGENS NYHETER [LÄS MER ]


15.10.26

SYDNÄRKENYTT [LÄS MER ]


15.10.26

SYDNÄRKENYTT [LÄS MER ]


15.10.25

SR P2 JAZZRADION [LYSSNA HÄR ]


15.10.23

SYDNÄRKENYTT.SE [LÄS MER ]


15.10.23

VÄSTERBOTTENS KURIREN [LÄS MER ]


15.10.22

SR P2 JAZZRADION [LYSSNA HÄR ]


15.10.22

THE HEBBE SISTERS.BLOGG.SE [LÄS MER ]


15.10.22

VÄSTERBOTTENS KURIREN [LÄS MER ]


15.10.20

VÄSTERBOTTENS FOLKBLAD [LÄS MER ]


15.10.19

SVENSKJAZZ.SE [LÄS MER ]


15.10.18

KULTURBLOGGEN  [LÄS MER ]


15.10.15

HELSINGBORGS DAGBLAD  [LÄS MER ]


15.10.14

KRISTIANSTADSBLADET  [LÄS MER ]


15.10.14

MUSIKINDUSTRIN  [LÄS MER ]


15.10.14

SALT PEANUTS  [LÄS MER ]


15.10.14

ORKESTERJOURNALEN  [LÄS MER ]


15.10.13

SR P2  [LYSSNA & LÄS HÄR ]


15.10.14

SVD  [LÄS MER ]


15.10.13

LIRA  [LÄS MER ]


15.10.13

DIGJAZZ  [LÄS MER ]


15.10.13

VÄRMLANDS FOLKBLAD  [LÄS MER ]


15.10.13

SR P4 VÄRMLAND  [LYSSNA HÄR ]


15.10.05

NYA WERMLANDS TIDNINGEN  [LÄS MER ]


15.10.05

VÄRMLANDS FOLKBLAD  [LÄS MER ]


15.10.03

NYA WERMLANDS TIDNINGEN  [LÄS MER ]


15.10.02

VÄRMLANDS FOLKBLAD  [LÄS MER ]


15.09.24

RADIO SILJAN  [LÄS MER & LYSSNA PÅ LJUDKLIPP]


15.09.24

DALADEMOKRATEN  [LÄS MER]


15.09.23

DALARNAS TIDNINGAR  [LÄS MER]


15.09.22

ORKESTERJOURNALEN  [LÄS MER]


15.09.03

KYRKPRESSEN  [LÄS MER]


15.08.26

LIRA  [LÄS MER]


15.08.26

VÄRMLANDS FOLKBLAD  [LÄS MER]


15.08.26

SR P4 VÄRMLAND  [LÄS MER]


15.08.26

SR P2 WEBSIDA  [LÄS MER]


15.08.18

SVT GOMORRON SVERIGE  [SE KLIPP]


15.08.09

SR P2 DUELLEN  [LYSSNA HÄR]


15.08.14

VÄRMLANDS FOLKBLAD  [LÄS MER]


15.07.09

SUPERMILJÖBLOGGEN.SE  [LÄS MER]


15.06.26

NORRTELJE TIDNING  [LÄS MER]


15.06.02

EXPRESSEN  [LÄS MER]


15.05.29

JAZZRYTMIT (Finland)  [LÄS MER]


15.05.22

SIMBA  [LÄS MER]


15.05.20

NORRAN  [LÄS MER]


15.05.13

SUNDSVALLS TIDNING  [LÄS MER]


15.05.06

SVT KULTURNYHETERNA WEB  [SE KLIPP]


15.04.28

SALT PEANUTS  [LÄS MER]


15.04.28

MUSIKINDUSTRIN  [LÄS MER]


15.04.27

SUNDSVALLS TIDNING  [LÄS MER]


15.04.27

ALLEHANDA.SE  [LÄS MER]


15.04.25

NORRA VÄSTERBOTTEN  [LÄS MER]


15.04.25

HELA GOTLAND.SE  [LÄS MER]


15.04.25

MOTALA VADSTENA TIDNING  [LÄS MER]


15.04.25

UPPGÅNG  [LÄS MER]


15.04.25

UNT.SE  [LÄS MER]

 


15.04.25

VÄSTERBOTTENS KURIREN  [LÄS MER]


15.04.25

SR P1 KULTURNYTT  [LÄS MER]


15.04.24

SVT KULTURNYHETERNA  [SE HÄR]


15.04.24

SVENSKA DAGBLADET  [LÄS MER]


15.04.24

SVT NYHETERNA VÄRMLAND  [LÄS MER]


15.04.24

DIG JAZZ  [LÄS MER]


15.04.24

HALLANDSPOSTEN  [LÄS MER]


15.04.24

HELSINGBORGS DAGBLAD  [LÄS MER]


15.04.24

PITEÅ-TIDNINGEN [LÄS MER]


15.04.24

VLT  [LÄS MER]


15.04.24

VÄSTERBOTTENS FOLKBLAD  [LÄS MER]


15.04.24

UPSALA NYA TIDNING  [LÄS MER]


15.04.24

SMÅLANDSPOSTEN  [LÄS MER]


15.04.24

TTELA  [LÄS MER]


15.04.24

METRO  [LÄS MER]


15.04.24

NYA WERMLANDSTIDNINGEN  [LÄS MER]


15.04.24

GÖTEBORGSPOSTEN  [LÄS MER]


15.04.24

ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN  [LÄS MER]


15.04.24

SYDSVENSKA DAGBLADET  [LÄS MER]


15.04.24

VÄSTERVIKS TIDNING [LÄS MER]


15.04.24

SÖDERMANLANDS NYHETER [LÄS MER]


15.04.24

HALLANDS NYHETER  [LÄS MER]


15.04.24

KRISTIANSTADSBLADET  [LÄS MER]


15.04.24

KATRINEHOLMS KURIREN [LÄS MER]


15.04.24

NERIKES ALLEHANDA [LÄS MER]


15.04.24

SYDÖSTRAN [LÄS MER]


15.04.24

BLT  [LÄS MER]


15.04.24

BOHUSLÄNINGEN [LÄS MER]


15.04.24

MY NEWSDESK SCENKONST VÄSTERNORRLAND [LÄS MER]


15.04.24

ORKESTERJOURNALEN  [LÄS MER]


15.04.24

BORÅS TIDNING  [LÄS MER]


15.04.24

NORRLÄNDSKA SOCIALDEMOKRATEN  [LÄS MER]


15.04.24

ESKILSTUNAKURIREN  [LÄS MER]


15.04.20

EFTER 9, YLE 5  (FINLAND) [INTERVJU & MUSIK I SLUTET AV PROGRAMMET ]


15.04.16

HUFVUDSTADSBLADET (FINLAND) [LÄS MER ]


15.04.12

 JAZZKLUBI, YLE1 [Lyssna på Isabella vid ca 18 min 55 sek ]


15.04.11

SVENSKA DAGBLADET [LÄS MER ]


15.04.08

HELSINGBORGS DAGBLAD [LÄS MER ]


15.04.07

SR P1 KULTURNYTT [LYSSNA TOM 6 MAJ]


15.03.16

SUNDSVALLS TIDNING [LÄS MER ]


15.02.22

SR P2 JAZZRADION [LYSSNA HÄR tom 150321]


15.01.30

SVT VÄRMLANDSNYTT [SE INTERVJUN]


15.01.20

ORKESTERJOURNALEN [LÄS MER]


15.01.19

SR P1 KULTURNYTT [LÄS MER]


15.01.13

DAGEN [LÄS MER]


14.12.27

NWT [LÄS MER]


14.12.18

LÄNSTIDNINGEN Z [LÄS MER]


14.12.16

SVENSKA DAGBLADET/KONSERTBLOGGEN [LÄS MER]


14.12.09

DAGEN [LÄS MER]


14.12.05

LIRA [LÄS MER]


14.12.01

KULTURDELEN.COM [LÄS MER]


14.11.28

GÖTEBORGSPOSTEN [LÄS MER]


14.11.27

VI, Johan Norberg [LÄS MER]


14.11.25

TOR HAMMERÖS BLOGG (Norge) [LÄS MER]


14.11.24

DALADEMOKRATEN [LÄS MER]


14.11.18

DIGJAZZ  [LÄS MER]


14.11.07
NWT BETYG: 4 [LÄS MER]


14.11.06
SUNDSVALLS TIDNING, konsertrecension [LÄS MER]


14.11.05
SMÅLANDSPOSTEN
”Arrangemangen är mycket genomarbetade och utnyttjar till fullo orkestern och solisterna. Den som vill förflytta sig bakåt i tiden till amerikansk musical eller musikfilm från förr, har en guldstund med den här inspelningen, samtidigt som hon kommer till sin rätt även i de nyskrivna låtarna.”
Kjell Nilsson


14.11.05
WWW.DANBACKMAN.SE [LÄS MER]


14.11.05
UPSALA NYA TIDNING [LÄS MER]


14.11.05
SUNDSVALLS TIDNING, TIDNINGEN ÅNGERMANLAND, ÖRNSKÖLDSVIKS ALLEHANDA, BETYG: 4 [LÄS MER]


14.11.04
SVD, 6 poäng och ”Ett av årets bästa album ” skriver SVD om Isabella Lundgrens SOMEHOW LIFE GOT IN THE WAY [LÄS MER]


14.10.31
VÄRMLANDS FOLKBLAD [LÄS MER]


14.10.30
VÄRMLANDS FOLKBLAD [LÄS MER]


14.10.23
KULTUREN, Hedvig Ljungar konsertrecension Fasching [LÄS MER]


14.10.20
KULTURBLOGGEN [LÄS MER]


14.10.19
SVD – KONSERTBLOGG, Dan Backman [LÄS MER]


14.10.18
SVD – KONSERTBLOGG, Dan Backman [LÄS MER]


14.09.21
ORKESTERJOURNALEN [LÄS MER]


14.08.22

RIFFTIDES (The Arts Journal)  [LÄS MER]


”Isabella har under senare tid med all rätt uppmärksammats stort, inte minst för hennes förmåga att ge karaktär åt melodimaterial från vitt skilda epoker. Från Lady Day till Anita O´Day. ”
Leif Domnerus, Orkester Journalen
[LÄS MER]


”Kvällens andra hemliga gäst var nya sångfyndet Isabella Lundgren. Hon gick på knock genom att leverera melodin I wanna be around med full expressivitet. Eftersom Isabella även har förmåga att tolka ballader inlevelsefullt är det bara att konstatera att hon är något extra bland dagens många sånglärkor.”
Leif Domnerus, Orkester Journalen
[LÄS MER]


”Publiken trollbands av den 25:åriga sångerskans nydanande och starkt berörande sång. Med sin varma personlighet och ödmjuka framtoning skapade Isabella en unik sång som särkskiljer henne från andra vokalister”
Håkan Wall, Enköpings Posten


Isabella Lundgren låter inte som någon annan sångerska på den svenska jazzscenen. Hon sjunger rakt och innerligt. Hon wailar aldrig, det finns aldrig något ”titta vad jag kan” över hennes sång.
Hennes röst påminner inte direkt om Monica Zetterlund men det är ändå Monica Zetterlunds naturliga och helt okonstlade sätt att sjunga som är närmaste jämförelsen.

Lars Landström, Ångermanland Allehanda


Sammanfattningsvis håller jag med Bo Holmqvist som sagt om Isabella att ljuset i den svenska kvinnliga vokaljazzens topp fortsätter att komma från Värmland. Jag sätter henne främst av de nya efter vad hon visade den här måndagskvällen!
Hans Erik Bergman, Sundsvalls Tidning


Med ”It had to be you” kliver Isabella Lundgren fram som en stark och berörande jazzvokalist. Den 24 år unga sångerskan har förvisso inget nytt att komma med men sättet som hon tolkar de jazzstandards hon ägnar sig åt på debuten är helt igenom lysande. Det finns en sårbarhet i rösten och en lite dröjande frasering som kan leda tankarna åt Billie Holiday-hållet men Lundgren har en distinkt personlighet som särskiljer henne från andra vokalister. Med ett snyggt tassande komp och effektivt understödjande arrangemang av Krister Lundkvist har det blivit en betagande uppdatering av ett gäng tidlösa melodier.
Dan Backman, Svenska Dagbladet


De utvalda vokalisterna är förvisso högst kompetenta men ännu inte så namnkunniga. Störst personlighet visar den ovan nämnda Isabella Lundgren. Hennes säkra tolkning av ”The things we did last summer” får kvällens största bifall, vilket är helt i sin ordning. Med en röst snarlik Billie Holiday, fast gällare och starkare, suger hon direkt åt sig all uppmärksamhet. Det känns lite snopet att hon bara, förutom bidraget till den avslutande kavalkaden av jazziga höstmelodier, får en ynka sång att framföra.
Dan Backman, Svenska Dagbladet


När Isabella Lundgren sjöng låtar av Harold Arlen tillsammans med trumpetaren Peter Asplund på Glenn Miller Café i somras slogs jag bland annat av hennes förmåga att få fram texterna. Den kvaliteten går igen överallt på den här av många efterlängtade och något förutsägbara debutskivan.Asplund är med igen, liksom saxofonisten Klas Lindkvist, trombonisten Dicken Hedrenius och en rad andra musiker med utpräglad känsla för den klassiska evergreenstil som Lundgren omfamnar.
Hon undgår inte att liknas vid Billie Holiday, men därmed inte sagt att hon lånar bort sig själv. Det vore inte möjligt, tror jag, att ge liv åt låtar som ”Don’t ever leave me” och titelspåret ”It had to be you” utan en försvarlig – och trovärdig – egen insats.

Johannes Cornell, DN


Louis Armstrongstipendiet 2012 har tilldelats Isabella Lundgren för att hon med sin unika vokala talang rör sig lika hemvant inom jazzens som bluesens domäner. Isabellas musikalitet och inlevelse gör varje framträdande till en upplevelse, som etsar sig fast i lyssnarens musikaliska minne. 
Föreningen Klassisk Jazz Louis Armstrongstipendiekomitté


”Kvällens sångsolist (Isabella Lundgren) som från första tonen tog andan ur den stora publiken. Från Isabella Lundgren kom en överraskande mängd vackra toner, ett mellanting mellan Billie Holliday och Judy Garland.”
Nalle Nilsson – Orkester Journalen


”Än en gång kommer ljuset i den svenska jazzen från Värmland” 
Bo Holmqvist


I was able to catch a breathtaking set by jazz singer Isabella Lundgren upstairs at National Underground … even though she’s not even part of the Music Marathon (she appears most Wednesdays at this excellent free venue/lounge). Like Madeleine Peyroux or Billie Holiday, Lundgren’s rough voice soars and interpreted freely songs like “The Nearness of You.
Billboard.com


Under de 31 år som Leif Kronlunds orkester spelat på Skansen har vi ofta haft gästsolister – ingen av dessa har gjort en så oväntad och enastående sensation som Isabella Lundgren – publiken var i extas och alla orkestermedlemmarhelt begeistrade över hennes underbara sång med en naturlig och självklar jazz känsla. Oväntad eftersom vi inte haft en enda repetition eller ens en genomgång av arrangemangen med Isabella – hon var så lugn, avspänd och lysande. Vi fick alla en härlig musikupplevelse.
Leif Kronlund


Men kvällens stjärna är inte nödvändigtvis Asplund, som generöst kliver åt sidan för sina medmusiker i allmänhet och sångerskan Isabella Lundgren i synnerhet. Hon inleder med ”Last night when we were young” och gör sedan ”Let’s fall in love” i duett med en sjungande Asplund, ”Stormy weather” och – som grand finale – ”The man that got away”. Hennes air av Billie Holiday kunde fastna i vokala poser, men i stället fyller hon såväl melodierna som de ofta förbisedda texterna med känsla och personlighet.
Johannes Cornell – Dagens Nyheter


”Att en så ung kvinna levererar en så stiltrogen sång i Billie Holidays anda och efterföljd är förstås anmärkningsvärt, när hon med ackutaress bjöd på en hudnära tolkning av melodin Georgia fylldes den stora aktersalongen på Ålandsskutan av ett stillsamt publiksus.”
Leif Domnérus – OrkesterJournalen


”Isabella Lundgren- En av de största Jazzsångsensationer jag hört på mången god dag.” 
Claes Tillander – Jazzens Vänner